Det var trevligt och roligt att se hur alla barnen växer i och med att mamma träffen som vanligt är typ 1 gång i månaden annars.
Sen när vi kom hem så var det dax att ta en vals med dammsugaren och sen vika lite tvätt.
För sen kom Zandra på besök och hon hade med sig goda Semlor mums :)
När mammorna satt och pratade om sina förlossningar så kom jag och tänka på min egen och jag har ju inte skrivit ner vad som hände så det är kanske dax att göra de så man inte hinner glömma.
På torsdagen kvällen den 23 september fick jag lite mer ont i ryggen än vanligt när jag satt ner så jag kunde inte riktigt sitta still.
Sen på natten vaknade jag vid 3 tiden och de kändes som att det körde i magen så jag gick upp på toa men där hände ju inget så jag gick och la mig igen och somnade om.
En timme senare vaknade jag till igen och de kändes konstig i magen, som en mild mesvärk ungeför. Så jag tog mobilen med mig och gick in på toaletten igen.
Men då var ju värkarna inte så täta så jag gick och la mig igen för att hoppas på att kunna somna om igen men så klart gick inte de gör jag blev ju helt uppspelt och ville ju inte väcka Ola men han vaknade ändå och frågade vad det var som hände om det var dax.
Vi konstaterade båda två att det var dax..det var den dagen som vi så länge väntat på.
Jag rinde in till KK i lund där dom säger att dom har fullt och att vi antagligen inte kommer få plats och det var även fullt i Malmö och ystad så Helsingborg var vårt enda val.
Men jag ville verkligen inte åka dit, jag ville vara i Lund.
Vi ringde våra föräldrar och berättade att det var dax att vi skulle ringa med uppdateringar senare. Jag tog en varm dusch och försökte sedan äta lite frukost men den fick jag så klart inte behålla. vid 8 halv 9 tiden på morgonen kom värkarna var tredje minut och höll i sig i 1 minut.
Då ringde jag in till KK i Lund igen och då fick jag prata med en ny barnmorska som sa att dom hade ett rum ledigt om 2 timmar om jag klarade av att vara hemma så länge.
Men kl 10 ringde jag in och sa att jag inte orkade vara hemma längre och som tur var så sa hon att vi kunde komma in för dom skulle bara städa rummet.
Kl 10 kom vi in men då mötte vi en sur BM som sa att det var fullt, men då sa jag till henne att jag hade blivit lovat ett rum så då bad hon oss att vi skulle sitta ner i väntrummet och vänta på rummet. Och det kändes som en hel evighet innan vi fick komma in på rummet.
När jag väl kom in så konstaterades de att jag var öppen 4 cm.
Jag började med den lägsta dosen av lustgasen, men i och med att vattnet inte hade gått så fick dom ta hål på fosterhinnorna vilket gjorde att värkarna blev kraftigare så då fick jag öka upp lustgasen. Jag har inte riktigt någon tidsuppfattning vad klockan var när allt skedde men efter någon timme så hade jag bara öppnat mig 1 cm till så då fick dom ge mig dropp för att skynda på allt, men då bad jag om Petidin som är ett litet lugnande och de gjorde att jag somnade.
Sen vaknade jag till vid 18.30 att jag var tvungen att krysta och inte viste jag då att det var kryst värkar utan när BM och Usk kom in och konstaterade att jag var fullt öppen så sa dom bara så ja då börjar vi. Jag fick först ligga på sidan coh krysta några gånger och sen över på rygg igen. Och då ick jag bedövning i underlivet och Ola säger att jag ska vara glad att jag inte såg sprutan var den var STOR.
Och sen kände jag bara att NU KOMMER grodan.
Efter en massa krystande så kom min älskling ut och Ola säger : Det är en pojke.
Helt underbar känsla att få upp honom på magen och äntligen få träffa honom.
Men han skrek och reagerade inte direkt så dom fick gnugga honom lite men sen kom han igång.
Efter en massa timmar fick vi komma till patienthotellet.
Sen kl 8 på morgonen var det dax att gå till läkaren där dom sa att han hade konstiga prickar på ryggen så dom ville ta lite provor. Och det slutade med att Theo hade sönder stuckna händer så vi fick gå till specialisterna på neonatalen så dom fick sticka honom i skalpen och det såg riktigt hemskt ut. Men dom lyckades inte så dom sa att vi skulle åka hem och återkomma dgen efter.
Så 4 dagar efter förlossningen åkte vi hem för att vila upp oss.
Dagen efter åkte vi tillbaka igen och då gick det mycke lättare att sticka honom.
Och nu 4 månader sitter vi här med vår underbara och perfekta son som betydder ALLT för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar